Stridsfråga 04
Ränteavdraget låter den som har bolån dra av en del av räntekostnaden mot skatten. Kritiken mot avdraget har vuxit i takt med hushållens skulder, och tunga röster vill fasa ut eller reformera det. Ändå står bolåneavdraget kvar orört. Här går vi igenom den faktiska svenska diskursen: vilka som vill ändra avdraget, hur, och varför det inte hänt.
Så fungerar avdraget i dag
Den som har ett underskott av kapital, alltså större ränteutgifter än kapitalinkomster, får en skattereduktion på 30 procent av underskottet upp till 100 000 kronor per person och år, och 21 procent på beloppet däröver. Reglerna är oförändrade och gäller lån med säkerhet, som bolån. Det framgår av Skatteverkets information om avdrag för ränteutgifter. Hur du yrkar avdraget i praktiken förklaras hos Avdragsguiden.
En viktig avgränsning: det enda avdrag som faktiskt har avvecklats gäller lån utan säkerhet, alltså blancolån, kreditkorts- och snabblåneskulder. För dem halverades avdraget inkomståret 2025 och försvann helt från och med den 1 januari 2026, enligt Skatteverket. Bolåneavdraget berördes inte. Trots decennier av expertkritik har ingen regering rört själva bolåneavdraget sedan skattereformen 1990 och 1991.
Så ser den svenska diskursen ut
Debatten om ränteavdraget delar sig i två läger som ofta buntas ihop felaktigt. Det ena vill fasa ut avdraget. Det andra vill behålla det men samtidigt återinföra en löpande beskattning av ägt boende, så att ägande och hyrande behandlas lika.
Rösterna för att fasa ut eller minska avdraget
De tydligaste avvecklingsrösterna är internationella. I sin Economic Survey of Sweden 2025 rekommenderar OECD att Sverige skalar ner ränteavdraget på bolån och reformerar den löpande fastighetsbeskattningen. OECD skriver att avdraget framför allt driver upp bostadspriserna och ökar förmögenhetsklyftorna, utan att på lång sikt nämnvärt höja andelen som äger sin bostad, och att ungefär halva kostnaden för lånefinansierat ägt boende subventioneras via skattesystemet. Även Internationella valutafonden, IMF, framhöll 2023 att en minskning av ränteavdraget skulle göra bostadsmarknaden mer dynamisk och dämpa hushållens upplåning.
Från svenskt håll har Riksbanken återkommande pekat ut ränteavdraget som en av de skattefrågor som behöver reformeras för att bromsa skuldsättningen. Dåvarande riksbankschefen Stefan Ingves konstaterade 2019 att skattesystemet hämmat rörligheten på bostadsmarknaden, bland annat genom att det gynnar den som äger sin bostad framför den som hyr, och att frågor som ränteavdrag och fastighetsskatt är sådant som ingen politiker i grunden velat ta tag i.
De svenska ekonomernas linje: behåll avdraget, beskatta boendet
Här ligger den avgörande nyansen. De flesta svenska skatteekonomer vill inte renodlat slopa ränteavdraget. De vill återställa neutraliteten mellan att äga och hyra genom att i stället beskatta boendets löpande avkastning.
- Nationalekonomen Peter Englund föreslog i SNS-rapporten En ny bostadsbeskattning (2020) att avdragsrätten för ränteutgifter behålls, men att en schablonintäkt från småhus och bostadsrätter beskattas som kapitalinkomst. Bärande princip: boendekostnaden bör vara densamma för likvärdiga bostäder oavsett upplåtelseform.
- Finanspolitiska rådet (2020) förordar en återgång till 1990- och 1991 års likformighet: enhetlig kapitalinkomstskatt på 30 procent inklusive ränteavdrag, i kombination med löpande beskattning av bostadens hyresvärde.
- SNS Konjunkturråd 2018, under ekonomen Daniel Waldenström, lade fram förslag om en enhetlig löpande fastighetsskatt och lämnade i stort avdraget orört, se Kapitalbeskattningens förutsättningar (2018).
- I ESO-rapporten Yes box! (2017) skissade Sven-Olof Lodin och Peter Englund en boxmodell där tillgångar minus skulder beskattas på en schablonavkastning, vilket reformerar avdragets funktion snarare än att avskaffa det.
Var står striden?
Den som vill behålla avdraget ser ett stöd som gör boendet billigare för miljontals hushåll. Den som vill avveckla eller reformera det ser en subvention som gynnar dem som redan äger och lånar mest, och som spär på både priser och skuldsättning.
Behåll ränteavdraget
- Avdraget håller nere boendekostnaden för hushåll med bolån.
- En snabb avveckling skulle pressa hushåll med höga lån och kunna utlösa prisfall som drabbar nyligen inträdda köpare hårdast.
- Avdraget speglar principen att ränteutgifter får kvittas mot kapitalinkomster.
- Hushåll har tagit lån i förlitan på dagens regler, och förutsägbarhet har ett värde.
Avveckla eller reformera
- Avdraget gynnar mest dem som lånar mycket och äger dyrt, alltså ofta de redan välbeställda.
- Genom att göra lån billigare bidrar det till högre bostadspriser och högre skuldsättning.
- Det kostar staten stora skatteintäkter som kunde gå till byggande eller riktade stöd.
- Finland fasade ut sitt bolåneränteavdrag gradvis under 2010-talet, en modell som OECD lyfter fram som ett sätt att låta hushållen anpassa sig.
Fakta båda sidor lutar sig mot
Statens kostnad för ränteavdraget svänger med ränteläget och blev stor när räntorna steg. Enligt SVT Nyheter uppgick notan ett rekordår till omkring 61 miljarder kronor, där höginkomsttagare fick mest tillbaka. Kontrollera alltid aktuellt belopp hos Skatteverket, eftersom det ändras med räntan. Att avdraget fördelar sig ojämnt bekräftas av OECD, som beskriver det som regressivt eftersom subventionen växer med bostadens värde. Samtidigt är en nedtrappning politiskt känslig, eftersom den direkt höjer boendekostnaden för dem som redan lånat.
På bostadsdebatt.se lutar vi åt att avdragets fördelningsprofil är svår att försvara: en subvention som växer med lånets och bostadens storlek gör mest nytta för dem som behöver den minst, och den bidrar till priser som stänger ute den som saknar kapital. Men vi delar de svenska ekonomernas poäng att en klok reform bör ske gradvis och kopplas till hur ägt och hyrt boende beskattas i stort, inte som ett hastigt yxhugg.